I helgen var vi på Orust, det var vår tur (?) att ta hand om Vendela.

Eftersom det hade snöat, så var det skottning som gällde. Hon öppnade dörren efter att vi knackat på, hon var sömndrucken och vinglade av och an i hallen en stund och hade man hållt fast blicken på henne hade man blivit sjösjuk.

 

Hon vilar mycket när hon är ensam och det är ju helt ok, efter att ha samlat sig var hon som vanligt, pigg och frågvis. Vi monterade en ny toalettsits så att man inte fryser arslet av sig när man behöver besöka denna heliga plats.  Efter att Vendela för artonde gången frågat om hon betalat denna sits så tog jag ett glas vin och gömde mig i vardagsrummet. Det är att rekommendera, inte att smita men att droga sig med lite vin, då blir man lugn och fin till nästa frågestund börjar.

 

Senare på kvällen var det dags för melodifestivalens sista kvalomgång, denna spelades upp i Gävle. Jag tycker att tvåan, en kille som hette Aziz (?) skulle gå vidare, men eftersom ungdomarna styr så låter dom inte en blatte komma fram, inte förrän han är känd, och hur skall det gå till om man inte får chansen?

 

Rysningar gick över kroppen när de första fem togs ut, en av dom var Christer Lindarw, ni vet transisen. Jag kan inte med karln. Han gick nu inte vidare , inte ens till kval, det gjorde däremot Magnus Uggla som inte gjorde vågen av detta. Han var nog ganska säker på at ta steget direkt till Globen om två veckor.

 

Efter denna ”rafflande” tillställning bänkade vi oss för att än en gång se Love Actually, denna härliga komedi med b.la Hugh Grant och många andra duktiga skådisar. Nu såg vi inte mycket av dom pga av att mottagningen inte är den bästa här i kåken. Det är förmodligen antennen som har gjort sitt eller kanske snurrat ett par varv i den senaste stormen.

 

Till hösten kan hon bara se på tv om hon har en box, kanske blir det bra bild om när man kopplar in denna, det får vi se den dan. Det största problemet blir väl att instruera henne i hur den nya fjärrkontrollen kommer att fungera. Det låter som ett jobb för någon med tålamod.

 

Jag menar inte att vara elak, det kan inte vara lätt att inte komma ihåg saker och ting. Vi älskar henne för den hon är.

 

På söndagsmorgonen var det dags att skyffla snö igen, det hade kommit en decimeter under natten. Plogbilen kom lite senare och tur var väl det, i annat fall hade vi kunnat förbereda oss för ännu en natt här uppe. ( och vinet som är slut, hualigen )

 

Smulan är inte gladare än vi över snön, hon ligger mest på övervåningen och ser fånig ut, om Carina får tag i henne så åker hon ut, för att tre minuter senare stå och gallskrika utanför dörren.

 

Jag har plåtat både insidan och utsidan av huset, detta kanske inte låter så kul i dagsläget, men åren går och en vacker dag ( eller mulen ) så är det inte sig likt och då kan det vara kul att se på Lasses kort !

 

Väl hemma igen så var det inte lika mycket snö att ta hand om, hoppas att det börjar töa snart, det är ju snart vår ! Yiiipy !!

 

Ha det så gott därute i verkligheten.

 

Ciao