Var och hälsade på min son i storstan. Jag anlände på fredagen den 9 mars och var där till tisdag em.                                                             Joakim var ledig hela tiden så det var perfekt. Vad skulle man då företa sig, eftersom Joakim lever och verkar här och att  jag har varit över ett flertal gånger så ville vi inte lägga tid på turistfällor. 

På lördagsmorgonen skulla vi friska upp oss med en dusch, det visade sig inte vara en så god ide.   

Duschen var skållhet, man kunde kanske tillbringa 30 sekunder i kabinen innan man skrek av smärta.                                                                         Att duscha därnere var inte att tänka på för där hade det varit en läcka, och den inhyrda polacken var i full färd med att riva ut både badkar som ledningar.  Jag kom på den goda ideén om att justera vattentemperaturen i kabinen, det enda som behövdes var en insexnyckel av modell mindre, denna hittade vi en en affär alldeles runt hörnet ( Camden är fantastiskt ) 

Väl uppe igen så skruvade Joakim loss den lilla pytteskruven och jag tog över, bara för att lossa själva temperaturvredet så att man kunde ställa in densamma. Efter att ha använt en del av mina små muskler så lossade den och det stod en kaskad av vatten kring både mig och resten av kabinen, jag överlämnade chantilt uppdraget åt sonen som genast tog av sig i kallingarna för att få bukt med denna strid av varmt vatten som pressade sig ut genom alla alla öppningar som jag hade gjort.   Han höll på att bränna sig när han till slut lyckades få fram kallvatten, nu höll ann istället på att frysa ihjäl. jag kom nu på det lysande förslaget att kanske stänga av vattnet.

Jag knackade på hos hans flatmate Shane, som narurligtvis inte har hemma. Jag fick hämta Joakims telefon och han fick tag i honom på detta sätt. Han stängde nu av vattnet, endast varmvattnet, kallvattnet har ett självtryck, det är en jättebalja som ligger på vinden. men med hjälp av det minskade trycket så kunde Joakim till slut få på alla rattar och sätta dit skruven.

Vattnet var nu inte varmt utan snarare kallt, men hellre det.  När vi på lördagsmorgonen skulle dusha så var det fortfarande kallt för att på em. vara lika varmt som hos belsebub. Joakim tipsade mig om att man kunde sätta duschmunstycket högt upp och åt sidan så att temperaturen sjönk med nägon grad innan man med dödsförakt kastade små skvättar över sig. Jag måste säga att bli av med den tvål jag hade på kroppen inte var någon trevlig upplevelse.  Men man överlever och allt funkar med lite god vilja.

Vi började lördagen med rodnande hy att ta tåget ut till Docklands och Greenwich. Detta verkar vara ett sjysst ställe att bo på,  men priserna visade sig ligga lite högt, t.o.m för en batteriförsäljare från Sverige, ca 3-6 miljl. kronor för en lya.                                                                                Vi hittade en marknad där alla var väldigt trevliga, en kille sålde alla möjliga prylar, men mest av allt var han intresserad av en karta. denna var säkert från 40-50-talet men vi kunde inte lista ut exakt hur gammal.

Jag köpte en ölöppnare för två pund  på denna marknad,  den är gammal och skitfräck (provade den idag och korken smektes av, seket gött köp vet la du)  När vi skulle bege oss av tillbaka så hittade Joakim en turistfälla, men en bra sådan. För 10 pund ( Joakim hade rabatt ) så fick vi uppleva London från mitten av Themsen. Här fick man se hur attraktivt det är att bo nära denna oansenliga kanal. Husen var av mycket skild karaktär men alla hade en gemensam sak, de såg svindyra ut.

Senare på lördagskvällen var det dags att besöka Duke of York´s Theatre. vi skulle se Little Shop Of Horrors. 

Förväntningarna var inte för stora, det var däremot sonens första riktiga teaterbesök så visst ville vi att det skulle vara ok.  Teatern i sig är gammal, säkert jättegammal. Mysiga små vråer och krypin, som bl.a inhyste en liten bar. Ett glas rött och ett glas vitt vin slank ner innan vi bänkade oss.         Att gå på teater i London är något alldeles extra och det fick vi uppleva denna kväll.        

Det brakade loss med en rivstart, tre kvinnor med kraftga röster gjorde oss medvetna om att vi var på musikal. Föreställningen som handlar om något så knepigt som en växt som käkar kött och helst blodigt sådant verkar ju inte passa på en teaterscen, men jisses va vi blev överraskade.            

Storyn är äldre än den film som gjordes. Att se teater i London betyder inte endast att man få se kanonartister utan att man också får uppleva den härliga känsla som uppstår varje gång ett stycke framförst, man inte bara applåderar, man jublar ut sin uppskattning och glädje attt få vara med i denna upplevelse. Om ni skall resa till London och vill ha en jädrans kul kväll så rekommenderar jag att ni bokar in denna föreställning.

Söndag morgon. Joakim hade en bra ide om att ta en rundvandring på Stamford Bridge, det visade sig när vi senare satt på tunnelbanan såg att det ramlade in ett tiotal fans med Chelseatröjor vid varenda station. det var matchdag!                                                                                         Jag frågade en chelseaklädd flicka vad som gällde idag, Tottenham henmma i FA-cupen blev svaret.                                                  

Rundvandringen verkade skita sig men det blev mycket skoj trots detta.                                                                                                                         Vi fortsatte turen ut till Chelsea och fick på detta sätt uppleva hur det kan vara innan en engelsk match.                                                                 Gatan som låg 300 meter från arenan var avstängd för biltrafik denna matchdag.                                                                                       

Supportrarna drog sig tätare och tätare fram mot arenan. Dessa lyckliga själar som hade en biljett.                                                                            Vi tog oss iallafall till stadion och slukade en jumbohotdog med stekt lök.                                                                                                           Därefter blev vi omsprungna av poliser som rusade igenom massorna för att så smånigom bilda en kedja som inte bara föste bort oss utan också en hel hop av människor att på detta sätt unvika bråk mellam Spurs supporters och hemmafans.

 Vi fick syn på några firmamedlemmar som hade karaketeristiska kläder på sig som t.ex jackor från Stone Island. Dyra kläder men det kostar att ligga på topp.När vi skulle bege oss hemåt så var det ca 20 minuter till matchstart.

Vid stationen så motade polisen bort oss ca 100 meter från där tåget första vagnarna skulle stanna.                        När tåget kom så var det fans i de första tre vagnarna, i den fjärde vagnen så var det proppat med poliser.                Vi klev på men vid nästa station fick vi instruktioner via högtalarna att stanna kvar i vagnarna tills besked gavs om annat.,

Vid nästa station så fick dom till slut kliva av, med en unison sång som steg mot himlen under tiden polisen såg till att dom inte vek av mot den valda färdvägen så begav dom sig till Stamford Bridge, kanske skulle dom hinna till matchstart.

Tyvärr så visade det sig att trots ett massivt polispådrag hade Spurs firma gett sig på Chelsea fans vilket slutade i ett tiotal knivskurna supportrar.

Vi begav oss efter detta ståhej till Speakers Corner för att få några visdomsord på vägen.                                                                                        Det visade sig vara en hejdundrande tillställning denna dag, tacka för det med 18 grader i luften och kanonväder.                                                  Vi fick se och höra allt från att Koranen är den enda riktiga läran och att alla som inte var engelska bara var obetydliga människor som inte hade något värde, om dom befann sig i England så var dom att betraktas som parasiter.  

Denna kvinna kring sextio år skrädde inte orden när hon på sin lilla trappstege klargjorde vad hon tyckte var rätt och fel. Att  hon var knäpp råder det inget tvivel om men hon var också modig som kunde stå där vinglades på sin lilla trappstege och anklaga både Indier såväl som amerikanen eller för all del alla som kom i hennes väg och som inte hade det äkta engelska blodet i sig. Vi andra kunde dra åt pepparn.

Hyde Park på våren är en härlig plats att slå ihjäl ett par timmar i, här samlas människor från världens alla hörn för att njuta av en rolfylld tillvaro eller kanske samla gänget för att lira lite boll, allt detta upptäcker man i denna oas mitt i London.                                Efter detta så tog vi oss till British Museum. En fantastisk byggnad som innehåller både mumier  som mingvaser.                                            I mitten av denna byggnad så finns det en rund innergård som färdigställdes år 2000. en av de stora bidragsgivarna till denna är Joakims arbetsgivare, dvs familjen Weston, dom äger Selfridges. 

Det är en rund byggnad i mitten av själva museét som inhyser ett bibliotek, ritigt fränt kan man nog säga.

På måndagen skulle vi för första gången under detta besök ( till Joakims stora förskräckelse ) bege oss till shoppinggatorna. Jag var på jakt efter en vår/sommarjacka, Joakim lotsade mig genom denna djungel av affärer och sa åt mig att välja något fräckt, jag är ju inte så gammal ännu påpekade han. (Tack min son, jag behöver dessa visdomsord)                                                                                                                        Gammal är jag men man behöver ju inte se äldre ut än man är. Jag hittade ingen jacka idag men fick med mig en massa goda ideér om hur den skulle se ut.

På tisdagen ( hemresedag) gick vi en sväng längs kanalen i camden. Här ligger det husen alldeles vid kanalen och det verkar vara synnerligen fridfullt.

Efter ca 20 minuter så vek vi av mot Primrose Hill, här uppifrån har man utsikt över en stor del av London. Skitfränt, det ligger många härliga hus här och man förstår attt flertalet kändisar väljer att bo här.

Tack sonen för en himla trevlig vistelse i din hemstad, du måtte var glad när jag åkte så att du åter fick tillbaka din säng.                                         Jag är överyygad om att både du och jag upptäckte lite annorlunda sidor av denna stad.                                                                                          Jag kommer snart tillbaka och då skall vi se en annan ännnu mera av det riktiga London. ( överraska oss vet jag )  samt en ny musikal.

Bye