USA har drabbats av ytterligare en skolskjutning. Fem flickor dödades och ytterligare fem skadades. Kanske kommer tragedin att leda till förnyad debatt om USA:s liberala vapenlagar, men det kommer inte att bli någon skärpning. Tidsandan är istället mot dem som vill ha hårdare kontroll över vapnen i USA.
Dådet i skolan i Nickel Mines i Pennsylvania är lika grymt som, förefaller det, obegripligt.
En 32-årig beväpnad man tog sin in i det enda klassrummet i den lilla skolan, skickade ut pojkar och vuxna och radade sedan upp flickorna vid svarta tavlan. Därefter sköt han dem kallblodigt bakifrån.
Tredje skolskjutningen på en vecka
Det var den tredje skolskjutningen på en vecka. Men liknande händelser har skett vid en lång rad tillfällen de senaste åren. Det mest uppmärksammade fallet var 1999 vid Columbine High school i Littleton, Colorado, där 12 elever och en vuxen sköts ihjäl.
För en utomstående förefaller åtminstone en slutsats given: de amerikanska vapenlagarna måste skärpas. Det finns ungefär 200 miljoner vapen i händerna på de amerikanska medborgarna och varje år skjuts cirka 10 000 människor ihjäl.
Men i den amerikanska opinionen finns mycket litet stöd för en skärpning av vapenlagarna. Utvecklingen går snarast åt motsatt håll.
Amerikanernas rätt att bära och inneha vapen är skyddad i grundlagen, närmare bestämt i det andra tillägget till konstitutionen. Den rätten omhuldas emfatiskt av motståndarna till vapenkontroll. Det handlar inte bara om individens rätt att jaga och skydda sig mot kriminella. I de mer frihetliga uttolkningarna handlar det också om medborgarnas rätt att skydda sig mot en potentiellt förtryckande regering.
Därför har inslagen av kontroll hittills blivit begränsade.
Kraftfull organisation
Vapenanhängarna i USA har samlats i en mycket kraftfull organisation, NRA, National Rifle Association. Den brukar ofta beskrivas som USA:s mest effektiva lobbyorganisation som medverkat till att stoppa en rad lagförslag.
Deras främsta argument är att det inte är vapnen som dödar utan människan bakom. Själva vapnet är neutralt. NRA accepterar därför till exempel restriktioner för dömda personer att inneha vapen och förespråkar också hårdare straff för brott begångna med vapen. Men vanliga människor ska få ha sina vapen för att skydda sig mot exempelvis inbrottstjuvar. Förbud drabbar bara de laglydiga medborgarna eftersom brottslingar ändå skaffar sig vapen.
Förespråkarna för kontroll hävdar att själva den enorma mängden av vapen i hemmen, mellan 35 och 50 procent av hushållen antas ha ett eller flera vapen, gör dödliga incidenter ofrånkomliga.
Används ofta mot familjemedlemar
Vapnen används mycket oftare mot en familjemedlem än en inbrottstjuv. Familjegräl slutar i mord eftersom ett vapen är nära gripbart. Dessutom förorsakar de mängder med olyckor med dödlig utgång. Ökad kontroll skulle därför radikalt minska antalet amerikaner som dör en våldsam död.
Men vapenmotståndarna har alltid varit mycket sämre organiserade och de har haft svårare att göra sin stämma hörd bland politikerna i Washington.
Deras största framgång kom kanske 1994. Då infördes ett förbud mot innehav av automatiska vapen av militärtyp. Men förbudet gick ut för två år sedan och president George Bush och republikerna i kongressen ville inte förlänga det.
Vapenkontrollanhängarna har istället förespråkat mindre reformer, som till exempel krav på skydd för avtryckare, för att undvika vådaskott. Motståndarna tycker det är onödigt.
En annan omtvistad fråga gäller utställningar där det går att inhandla vapen i princip utan någon kontroll alls. Här befarar motståndarna att ökad kontroll
Regionala myndigheter bestämmer mycket
Viktigt är förstås också att USA är en federal stat där regionala myndigheter kan bestämma mycket på egen hand. I till exempel städer som New York och Washington har man mycket hårda vapenlagar.
Det är framför allt demokraterna som drivit kraven på skärpt vapenkontroll medan republikanerna står närmare NRA. Men på senare tid börjar man se tendenser till att också demokraterna blivit mer accepterande när det gäller vapeninnehav.
Till stor del handlar det om rent politiska överväganden. Demokraterna förlorar röster på sitt hittillsvarande hårda motstånd. I samtliga val sedan 2000 har väljare som skulle ha kunnat rösta demokratiskt istället gått till republikerna just på grund av vapenfrågan, hävdas det.
Motståndet mot vapenkontroll har i gengäld blivit ett mycket effektivt redskap för republikanerna att bygga en bred koalition innefattande också fattigare befolkningsskikt. Om nu demokraterna så smått anpassar sig innebär det svårare tider för de verkliga anhängarna av förstärkt vapenkontroll.