28 april Sumobrottning är farligt.
Detta fick jag erfara då vi var på konferens i Tanum Strand, fint väder och härlig atmosfär. Förutom konferensen så skulle årets säljare koras samt årets prestation hyllas, undertecknad sopade rent hus med konkurrenterna, så va det med det.
På kvällen så var det dags för fem-kamp. jag utsågs till lagkapten för ett lag, som fick heta The Beeeeermans. Det började med dragkamp, första omgågen vann vi lätt ( vi var sju mot sex ) i finalen hade dom räknat oss och dom lånade in den fetaste som fanns och vi åkte på däng, knappt men ändå. Tvåa i denna kamp är inte fy skam.
Sedan var det dags för Sumobrottning, vi fick klä av oss nakna och vika ett lakan som vi trädde mellan benen, nää, så allvarligt var det inte. Det var naturligtvis tjocka klumpiga dräkter som man fick sätta på sig genom att lägga dom på backen och slänga sig i dom, jag har alltid velat göra detta, och som lagkapten utsåg jag mig själv att vara förste man att prova. Framför mig med bister min stod Janne från Norrköping, elva kilo tyngre än mig och jag erbjöd genast min plats till lagkamraterna som vänligt men bestämt tackade nej. Vad skulle jag då göra, ta honom med kraft? Nä, det fick bli med list och snabba fötter.
Tre steg i luften och ett vrål sedan var kampen igång, han kom gående emot mig och jag tänkte parera genom att springa runt honom ( har ni försökt att springa med byxorna vid knäna) men det var inte lätt, små stapplande steg gjorde att han kom emot mig och vi pustade och frustade innan han fick mig av mattan.
Omgång två. Samma procedur, tre steg i luften, vrål och på varann, denna gången gick jag rakt emot honom, oj va trög det gick, efter ca 10 sekunder så var slaget förlorat, omgång tre skulle precis börja då åskådarna påpekade att jag blödde från handen, det gjorde jag rätt ordentligt, någonting hade fått mitt högra långfinger att spricka upp som en tulpan i vårsolen. jag fick lämna walkover (lika bra det) och istället bli omplåstrad.
Tjejerna som skötte detta klämde på både plåster och gasbinda så efter femton minuter fick jag lossa på det och släppa in lite blod i mitt nu kalla och värkande finger. Hur kunde nu detta ske? Man är bokstavligen inbäddad i tio centimeter tjock skumgummi, det som finns oskyddat är en liten bit av smalbenen och fötterna men också mina spröda konstnärshänder. Vad som hände vet än idag inte, kanske bet han mig eller kanske hade han en liten fick fickkniv eller också så rev jag mig själv? Detta får vi aldrig veta men vad jag däremot vet är att sumobrottning är en farlig sport med eller utan skydd.
Övriga grenar utan bågskyttet kunde jag genomföra, vi slutade tvåa totalt men man kan ju inte vinna allt.
Vänster långfinger Höger långfinger ( jag har nu tre dagar senare insett att den även är bruten)
Det positiva är ju att jag har svårt att sköta markservicen hemma, Carina tar ett allt större ansvar dessa ömma dagar.


Ciao