13 september

 Idrotten ändrar skede så här års, det är en vecka kvar till elitseriepremiären och det skrivs mera om handboll i media, visserligen spelar fotbollstjejerna VM i Kina och allsvenskan går in i slutskedet.

Så gör ock superettan, där mitt lag ÖIS harvar, för det är precis vad dom gör.             Tre lag går upp i år men inget av dessa heter ÖIS.  Idag begav jag mig av till Rambergsvallen för att njuta av det stora derbyt mot Häcken.                             Solen sken och förutsättningarna var bra.

När det var fem minuter till avspark så styrde jag kosan mot kiosken för att stärka mig med två korvar i ett bröd.                               Korvarna var annat än de mjölsmakande lågpriskorvarna man fann på gamla Ullevi.                      Här var det långa väldoftande korvar som serverades med stark

senap, den var inte bara stark, den var även hal.

När jag i min anspänning stegade mot min plats på läktaren så knep jag ihop högerhanden något för mycket med påföljd av att den översta korven lyfte från resterande kött och brödprodukter och gav sig iväg till vänster om mig,    jag vet inte vad som händer när man råkar ut för något sånt här men man blir så himla snabb.                          Ni som känner mig vet att  jag inte gärna låter en korv lämna mig utan vidare.       Jag sträckte ut vänster handen, fick närkontakt med korven som (just det) var hal. Efter ett stunds brottande med denna i luften fick jag till slut fast den.

Den satt nu tryckt mellan min handflata och min svarta tröja. Jag såg nu ut som en riktig Häcken supporter.

matchen började och jag hann inte gå och tvätta mig, man får väl vara glad över att det inte var mycket att applådera åt för var gång detta skedde så ville händerna fastna i varandra. Nu borde jag ha insett hur denna dag skulle avlöpa, naturligtvis så gick det även åt pipan på matchen som hemma laget vann rättvist med 4-1.