Då var man tillbaka igen efter en helg i London.  Hälsade på Jocke, fick bo i hans lya, dvs ett rum.  Sonen är väluppfostrad och erbjöd mig sängen medans han tog madrassen på golvet. Som tröst fick han sova i den sovsäck som jag hade med mig och som han får behålla.Den är i princip ny, men jag tycker den är lite trång ( undrar va det kan bero på ) så nästa gång vi skall ut på camping får jag väl köpa en ny och bred. jag landade på fredagen, efter väsk hämtning och diverse kontroller   så var det dags att ta Stanstead Express in till staden. 45 minuter senare var jag vid Liverpool Street Station. Här tog vi tunnelbanan, det var jag och min nyfunna kompis som satt jämter mig på flyget, jag vet inte hennes namn men hon var ett bra resesällskap och hon bjöd mig på två pund så vi slapp stå i den kö som tog kort. .Det visade sig vara mitt i rusningstrafiken, man fick knö sig in, med tanke på att jag hade sovsäcken, necesärren och kameran i ryggsäcken så var denna nu en bastant korv som hängde på min rygg och höll alla som var bakom mig på ett behörigt avstånd. Det är varmt i tunnelbanan, förmodligen för att alla människor alstrar en massa värme som inte kan ta vägen någonstans, om den försvinner ut i en tunnel så kommer det snart ett tåg och trycker den tillbaks. Enda gången man tycker det fläktar skönt är när man står längst fram i vagnen och känner vinddraget från mellanrutan intill nästa vagn, denna luft kommer säkert från första vagnen som säkert var fem vagnar bort, hur frisk var den luften då?

Träffade Joakim utanför Selfridges, vi tog oss hem till lyan för att sedan avnjuta fredagskvällen med att spatsera i staden, käkade njöt av vimlet, var hemma igen vid halv tolv snåret.

Lördag morgon, Joakim var tvungen att jobba till tre idag, det fick gå. Han gav sig iväg vid åttasnåret, jag gick ner och duschade, la mig i sängen och somnade i en timme.  Tog mig ner till köket, tog lite flingor och ett par mackor, kaffet knyckte jag från någon annan eftersom sonen ännu inte börjat bruka detta. Det är förresten bra att vi kunde äta på olika tider då hans servis endast besod av en djup och en flat tallrik, en sked och faktiskt en som låg på smörpaketet, det visade sig att han brukade bre mackor med denna. Jag tog mig till slut ut på stan, nåja, det var inte det lättaste eftersom Puben var låst och inte en människa syntes till, efter ca 20 minuters ropande i olika delar av densamma kom det fram en tjej som log och undrade vem jag var.  Hon släppte ut mig och jag begav mig inåt byn.  Bussen stannade vid Liechester Sq. härifrån tog jag mig snett inåt city?  Jag promenerade och gick plötsligt förbi den anrika auktionsfirman Christies och kom slutligen ut i Green Park, denna vetter mot Buckingham Palace och efter att ha hälsat på drottningen vek jag av mot St. James Park. Denna är vacker, mycket folk som spatserade bland pelikaner, ekorrar mm. Ekorrarna var trevliga, dom åt ur händerna på folk, det gjorde även svanarna, en liten idyll ett stenkast från det hektiska i denna stad.  Jag tog mig vidare in mot city, kollade in i lite affärer småshoppade och besökte faktiskt en pub, den ölen satt gott.  När jag hade vandrat i en evighet var det dags att gå bort till Selfridges och Evisu där Joakim jobbar. Han presenterade mig för kollegerna och erbjöd mig att köpa ett äkta par Evisu jeans, dom kostade 13.000 spänn men med hans 40 procent i rabatt skulle jag komma undan med 7800.-  Då ingick det även en trälåda samt ett sigill som intygade att infärgingen hade skett för hand av en japanes..  Trots detta så avböjde jag. Jag förblir Cubus trogen ett tag till.  Denna  lördagkväll vandrade vi över till andra sidan Themsen, dvs inte den sida Big Ben ligger på. Han visade mig en matmarknad där man kunde få tag i det mesta i matväg, och allt var väldigt fräscht. Jamie Oliver är tydligen en frekvent kund här. Vi besökte sedan London Dungeon för att bli lite uppskrämda, inte blev vi direkt rädda av besöket men det var kul, speciellt alla skådespelare som intog vissa roller och lät oss besökare agera fångar vid både rättegångar och som föremål för att visa hur man kunde tortera fångarna förr, jisses va dom var elaka.

Denna kvällen käkade vi på Wagamama, ett härligt matställe där man satt på bänkar vid långbord, låter enkelt men det var jättebra, efter att beställt in varsin rätt med Pork ( gris ) så fick vi in en med räkor, det kunde vi leva med. maten var god och miljön bra. Kul att upptäcka denna sidan av London.   Låt se hur länge det dröjer innan denna restaurangkedja slår upp portarna här hemma. Med tanke på hur bra det smakade till ett ok pris, 6 £ för en varmrätt, kan man bara undra.  Efter att ha vandrat runt var det dags att dra sig hemåt, man var bra slut i benen nu. Joakim behövde lite extra vila eftersom han skulle lira boll på söndagsmorgonen. 

Söndag.    Vi gick upp vid sjutiden, turades om att äta. Vi tog tunnelbanan upp mot Arsenals hemtrakter, där blev vi hämtade av hans medspelare Tom i en Golf. Han körde sedan ända upp till Hackney på fel sida vägen.  Väl framme så dök det upp ett original som undrade om vi hade parkeringstillstånd, han med flera var som klippta för att medverka i en engelsk film. Härliga gubbar. jag tog ett kort av "p-vakten" och slängde några ord med honom, jag begrep i stort sett ingenting, jag förklarade att jag var från Sverige för att på detta sätt få han att tala lite saktare, men han fortsatte att säga några obegripliga fraser. 

Själva spelplatsen bestod av ca tjugo fotbollsplaner, bredvid denna så låg det en låg byggnad där omklädning och duschmöjligter fanns, nu var det så att varmvattnet sällan räckte till så detta fick man göra vid ett senare tillfälle. Efter att ha sett på den skylt som meddelade vilken plan man skulle spela på begav vi oss dit. Det lag som hade hemmamatch fick hänga upp näten i målen samt trycka dit hörnflaggorna. ( allt detta hade varje lag med sig )     Det var nu en stund kvar till matchen som idag var en Cup-match, dom skulle möta ett lag som spelade två divisioner lägre, piece of cake. Vid halv elva skulle det vara avspark men det var bara tre spelare från det andra laget som hade tröjor, det visade sig att någon av dom hade glömt dessa på en pub dagen innan och nu var på väg till matchen, vid elvatiden meddelade domaren som var hård att vi hade tre minuter på oss, då ringer dom till killen med tröjorna och det visade sig att han precis hade kommit till parkeringen, han gjorde sig inte någon brådska men till slut så kunde motståndarna dra på sig tröjorna, domaren tittade på klockan och kunde tio sekunder innan tiden gått ut blåsa igång spelet.  I halvlek stod det 3-2 till vårt lag. Efter att coachen ( för dagen en kille som normalt sett spelade men som nu brutit en tå ) ha förklarat att dom måste spela som dom brukar och inte falla in i det andra lagets patetiska fotboll var det dags för andra halvlek. Jag begav mig i halvlek bort mot den inbjudande vagnen som serverade hamburgare och korv mm. Innan jag gick så frågade coachen vad jag skulle äta, burger svarade jag. Om du inte vill sitta på toalettten resten av dagen så rekommenderade han mig att inte välja denna rätt, jag frågade i vilket skick korven befann sig, efter att ha rådfrågat en annan kille i laget som sa att " den kommer ju från samma vagn" beslöt jag mig för att svälta. Då sa dom att Bacon rolls var ok. jag tog mig till vagnen  och satsade mina pengar på en Bacon Rolls, denna bestod av ett vitt bröd, en slags baguette med två flottiga halvstekta skinkbitar i, men jag tänkte, What the heck, det går väl ner. Efter att ha kramat mackan spretade brödet isär och tack vare mina snabba reflexer så kunde jag fånga en bacon som var på väg ut från brödet och ner i gruset.  Kladdig efter denna kulinariska måltid tvättade jag mig i det place som var avsett för detta, man tryckte på en knapp och kallt vatten formligen vräkte sig ur den lilla öppning som fanns i kranen och gjorde inte bara händerna blöta utan också en del av byxorna.När jag kom tillbaka till matchen så ledde vi med 5-2, sedan fick vi en straff som junior skulle sätta, detta är en duktig bollspelare och tog sats och sköt....över.   Spelade ingen roll, matchen slutade 8-2 och alla var nöjda.  Efter detta begav si oss till en pub för att äta tradionell söndagsstek. Där brukar dom flesta spelarna samlas efter söndagsmatcherna med att äta , ta ett par pints och kolla på Premier Leauge matchen som börjar vid tre.

Vi gav oss av efter maten, kul att träffa grabbarna som var himla trevliga. Vi tog oss in till city och handlade upp lite smått och gott som vi bägge behövde. jag köpte en skiva med Chris Rea på Virgin Records, det visade sig att jag redan hade en samlingsskiva med honom hemma, fyra av låtarna var inte med på den hemma  det var dock dom övriga elva. jag undrar ibland om man börjar bli lite senil?  Vi provade traditionsenligt några fula masker på Trocadero. Väl hemma på puben igen tog vi varsin John Smith öl, denna var lite halvmustig och go. det satt ett sällskap på fyra personer som spelade fiol med irändskt stuk. Joakim sa att det är dyrt att ha dom här, ca 90 £ per kväll men tyvärr så var detta tvunget då dom tydligen ingick i nån slags kedja??    Vi avslutade kvällen på rummet  med att kolla på The Mighty Bush, en engelsk komediserie som SVT missat, riktigt sjuk men bra humor.

Måndag. Hemresedag.  Jag hade ställt klockan på sju men eftyersom jag inte hade några läsglasögon på mig då så blev det fel. jag vaknade vid 5.55, pinkade och la mig med vetskapen om att jag hade en timme kvar i bingen, gött!  fem minuter senare ringde klockan, yr i bollen vankade jag ner till ducshen, åt sedan fruksot ( innan tallrikarna belv upptagna )  När jag kom upp till rummet var klockan fortfarande sju !?  Jag hade ställt mitt klocka på sex, så nu var det plötsligt gott om tid. jag sate på tv:n och fortsatte att titta på The Mighty Bush som föll mig i smaken, Joakim steg upp och gjorde mig sällskap. Vid halv nio snåret så var det dags att ta bussen till Liverpool Street Station, Joakim skulle lotsa mig men när buss nr: 214 kom så sa han att denna gick till min ändstation, han behövde således inte följa med. Efter att ha åkt i ca 35 minuter blev jag lite fundersam, hade jag åkt för långt? Jag tog mig fram till the driver som sa att det var the next stop.   Väl framme tog jag mig mig ner till Stansted Express. Tåget gick 20 minuter senare och det var nu två och en halv timme tills planet skulle lämna marken. jag tog en kopp en kopp kaffe och tittade ut på den engelska bebyggelsen. Det är verkligen en stor skillnad på standarden mot Sverige, men dom klara sig bra ändå.

Väl framme vid flygplatsen så var det stora skyltar som talade om att man inte fick ta med sig flytande saker i handbagaget, typ deo, rakvatten,parfymer och tandkräm, allt detta för att några stollar tllverkat en bomb av flytande materia. Vid inchekningen så fanns det även en plåtbehållare där man kunde placera sitt bagage för att se om det gick som handbagage eller måste checkas in. Här frågade dom på nytt om jag hade någon av dessa attiraljer i handbagaget. När vi vid nästa kontroll skulle röntga väskorna så frågade dom återigen om vi hade nåt flytande i vårt handbagage ( det gick inte ens med maltwhisky). Det var många förvånande ansikten som fick lämna både cigarrettändare, parfymer och dylikt till personalen.  Här hade dom på nytt en kontroll på storleken på väskorna, det fanns en behållare av stål där man kunde placera sitt bagage för att se om det kunde tas med som handbagage eller nödvändigtvis måste checkas in. Döm om min förvåning när vissa pesoner fick uppmaningen att placera sina väskor i denna behållare, som en sa när hans väska landade på skaklarna av denna behållare " it doesnt fit" han fick helt sonika checka in denna väskan.   Vid själva röngen apparaten så fick vi lämna i princp allt som kunde ge utslag, tom skorna.Men jag kom igenom och kunde gå vidare i korridorerna. Väl framme vid gaten så var det 35 minuter kvar tills planet skulle lyfta, det är tydligen aldrig för tidigt att bege sig till flygplatsen.  När vi ansåg att det var dags för boarding så fanns det ingen personal som kunde sköta detta, en märkbart irriterad värdinna bad oss sitta ner tills dom hade fått tag i personal som tydligen inte visste att dom skulle vara kvar vid gaten kom tillbaka.   När vi väl skulle borda planet trettiofem minuter senare så var det ett till nittio samt de med barn under tolv som hade förtur. Det var en stolle till kille som skickade fram en flicka och sa att han hade barn med sig och ville kliva på. Hur gammal är flickan löd frågan, she is twelwe sa han på slöddrig engelska. Hon trodde naturligtvis inte på honom och sa till oss alla att om vi inte backade och släppte förbi alla som var under tolv och hade boardingcard med nr 1-90 så skulle hon stänga gaten.  Hård men rättvis!

Flygturen gick lysande, jag sov säkert i 35 minuter och med tanke på att jag brukar snartka så tror jag inte mina närmaste stolsgrannar fick någon blund i ögonen.

Väl framme i Göteborg var det dags att visa upp passet och hämta sin väska, det visade sig att dessa kom in på fyra vagnar, därefter lossade en av personalen en kedja och vi kunde alla gå in och själva hämta våra väskor. Detta var helt otroligt, trångt och brötigt men man fick ta det med ett leende.  Sedan var det bara att spatsera ut ( någon tull syntes inte till ) genom ett uppklippt hål i staketet. Medans jag gick till bilen så läste jag på en skylt att dom håller på att bygga om terminalen, det var på tiden.

Bye