Julen närmar sig med stora steg, klapparna är så gott som klara och det känns bra, en annan har ju lite mer att tänka på då Carina fyller år den 16 december och det kan ju bara klurigt att hitta på tillräckligt med saker till jul. men å andra sidan är hon väldigt lätt att hitta presenter till, hon gillar mycket och passar nästan i allt.

Därmed är det inte sagt att hon får kläder, inte för att hon läser min blogg men jag vågar inte avslöja för mycket här, man vet ju aldrig, hon kanske trycker på fel knapp och hamnar här.

Det skall bli skönt med lite vila, det går inte att komma ifrån, man blir trött på hösten. För ca en månad sen så sa jag till Carina då hon klagade på hösten och dess evenerliga mörker. Jag förstår inte sa jag, det är ju jätteskönt, alla måsten som berör hus och trädgård ligger i träda, det är ju skönt att bara komma hem och greja, läsa en bok och njuta. Nu känns det annorlunda, jag känner mig som ett utsketet päron. Det sista rycket vi gjorde hemma var att måla om garderobsdörrarna i arbetsrummet, dom låg först i två veckor i garaget för att bli mogna. När detta var gjort (gick på nolltid) så har vi inte precis överansträngt oss. Jag har visserligen åkt på en grej till.på det lilla fönstret i vardagsrummet. Carina tyckte det såg lite murket ut och sedan var hon där med sina nyfikna fingrar och kände att det var blött.

Det vara bara att skrida till verket och bryta bort ett par foder, ta bort isoleringen som var dyngsur (som jag) samt se efter på utsidan var det kunde läcka in. Detta var nu inte det enklaste då det alltid är mörkt när man kommer hem och sedan spöregnar det. En dag imellan skurarna så satte jag på mig min pannlampa och skred till verket. Hittade något utefog i källaren och började kleta på lite här och där där man kunde misstänka aytt det skulle läcka in.  Nöjd med detta torkade jag upp och knödde in två meter hushållspapper ikring de öppna springor som jag nu hade frambringat. dagen efter (det hade pissregnat hela natten och dagen) så kände jag på papperet som jag förmodade var torrt. Dyngsurt var ordet, Carina rådde mig att lägga dit en handuk innan hela soffan blev blöt.

Sagt och gjort, denna gången trodde jag att det skulle bli torrt, det var säkert gammal blöta som låg kvar, man vet ju hur bra Lambi hushållspapper suger upp. Något Lambi var det nu inte eftersom jag och Carina köper balar med papper och Lambi säljs inte i sådanan här förpackningar. Ni som känner mig vet att jag är en storförbrukare av hushållspapper, det går bra att torka av diskbänken med, vasken, händerna, stekpannan mm, jag kan villigt erkänna detta slöseri med naturens gåvor men man får väl hoppas att det är återvunnit papper man använder, av priset att döma så är det använt åtta gånger innan jag tar i det.

Vart vill jag nu komma med detta menigslösa pladder, jo. dagen efter så kände jag på handduken som var .....blöt, just det. Det hade alltså inte hjälpt med det som jag kletade på. Nu gick det ju inte att ge sig på det igen eftersom regnet vräkte ner.  Det var först idag som jag åter kunde ta med mig sprutan i näven och vandra ut genom altandörren. jag tror inte att Christer Fuglesang kommer att se med besluten ut när han skall ut på sin rymdpromenad för att reparera och fixa till elsystemet på rymdstationen ISS. Nu är det gjort och det är bara att hoppas att det nu är tätt, annars får jag väl täcka för hela fönstret med plast!

Som sagt det skall bli skönt med några dagars extra ledighet i julhelgen, äta julmat och bara gotta sig. Julbord har jag redan ätit, vi har vårat traditionella julbord med kunder i Jönköping. detta sker på Tokeryds Herrgård och är av mycket god kvalite. Senare på kvällen så var det åter dags, denna gången på BT truck som hade en samling med 120 inbjudna gäster och under tiden vi åt såg vi Frölunda åka på däng av Brynäs på en storbildsskärm. Men innan vi kom hit så skulle vi inkvartera oss i Göteborg, närmare bestämt på Hotell Allén.

Jag hade bokat upp parkering för mig och Peter. men när jag anlände så fanns det inga parkeringar att uppbringa, dessa hade enligt hottellet embarkerats av folk som arbeta i stan. jag hade vissa suspekta förslag på hur man skulle lära dessa en läxa men jag tror inte att dom nappade på något. Jag skulle nu få ställa bilen i ett garage, kanon tänkte jag. Jag fick en nyckel, denna satt fast i något som förmodligen tjänat som fotboja för några hundra år sedan. Satte mig i bilen och styrde kosan mot porten där det stod Hotellgarage. 

Nu var det inte så enkelt, efter att ha kört runt hotellet ett par varv så ringde jag in och bad om hjälp. Då hade Peter precis kommit upp bakom min bil och vi skulle nu bägge två parkera i garaget. Två unga töser som tydligen jobbade därinne skulle visa mig vart ingången var. Efter vissa påtryckningar så lyckades en av dom visa mig denna oansenliga oprt som inte var uppmärkt med någonting. Trodde dom att jag var synsk?  Nu var det så att det stod bilar på högersidan och det var max tre meter till väggen. Efter en snabb titt i det trånga garaget för att se möjligheterna att begräna antalet repor på bilen till fyra skred jag till verket. Jag öppnade rutan och bad flickorna om hjälp med att se vilka avstånd jag hade till diverse väggar, det enda jag fick till svar var mitt eget eko. Dom hade säkert inte körkort och dessvärre också ett mindre intresse av hur det skulle gå för mig.

Jag kom med Peters hjälp ( jag hade telefonkontakt med honom ) så kom jag till slut in, nu var det Peters tur och med viss möda stod vi nu bägge med bilarna i garaget. Jag var ganska trött när jag befann mig på vägen från Jönköping mot Götet men detta hade nu gått över, tacka för det efter den andrelaninchocken i garaget. La mig i sängen i ca två minuter innan jag gick och duschade, Anders skulle hämta oss med taxi kvart i fem och nu var klockan redan ett par mniuter över fyra. Duschen bestod av ett lite mögligt golv. Duschhandtaget passade inte i hållaren så när man vred på vattnet så blev det rena propellern av denna. Efter att ha lyckats fånga den så kunde jag till slut bli klar. Efter att ha gått ut på heltäckningsmattan(?) som hela golvet var täckt av mummade jag mig och passade på att borsta tänderna. När jag vred på kranen så hände inte mycket, efter ytterligare ett varv så kom det fram en liiiiten tunn stråle ur öppningen, jag var glad att jag inte skulle göra handfats-tvätt utan bara borsta tänderna.  

Klockan var nu nästan kvart i fem och jag skyndade ner till foajen där Peter satt och väntade, efter fejm minute så ringer Anders och säger att han inte kommer fram rtill Taxi utan beslutar sig för att ta bilen till BT. Detta gjorde nu att det blev en viss fördröjning och jag tänkte ett tag på att jag trots allt hade haft tid att vila en tjugom minuter. Men nu var det inget att be för.  Anders ringde och sa att han nu närmade sig hotellet, han villa att vi skulle gå ut på den motsatta sidan och vä'nta på honom, är han go eller? I det regnet, never.  Allt löste sig till det bästa och kvällen avlöpte väl med avslutning på Palace (vi slapp stå ute i regnet och vänta på att komma in eftersom Martin fixade in oss före i kön.)

Klockan nio ringde alarmet och det var dags att käka.  Efter detta så belv jag kvar ett tag i stan, var inte körklar och köpte istället lite julklappar. 

Alles