Nu var det ett tag sedan jag var noterade något på denna sida, men idag fredagen den 8 dec sker det således.

Känner mig lite sliten, inte av jobbet utan det mäktiga festandet. Förra torsdagen så åkte jag och Peter Helling upp till deras lägenhet i Sälen. Någon snö fanns det inte så skidåkning var inte att tänka på, det var ganska öde och lugnt. Efter att ha handlat i den enligt Peter lika billiga ICA affären som hemma (han hade fel) så brassade jag en pastarätt.

Tvagning. Vi ville inte söla ner badrummet så vi gick ner till hotellets bastu, den var nyrenoverad och mycket fräsch. Här satt det ett tiotal goa gubbar från Borås. Dom bjöd på fesljummen San Fransisco i en femliters dunk. Efter att ha tvättat av oss resdammet så begav vi oss till nattklubben som ligger i samma byggnad (praktiskt).

Här var det däremot full rulle, i pianobaren underhöll Stefan ”så ska det låta” Gerhardsson och det gjorde han med den äran. Nere på det stora dansgolvet så var det mängder av dansade människor, jag försökte vänta in en skön låt så att jag fick motionera lite grann, men jag väntade förgäves, det var bara Dance och den där typen av musik, ok jag låter gammal men medelåldern härinne var bra mycket högre än den borde vara för att gilla sån här musik. Men så är det väl, den stackars desorienterade discjockeyn visste väl inte bättre, är det mycket folk på golvet så måste jag väl spela rätt låtar?

Välkommen till verkligheten, vad skulle man annars göra?   Man undrade var alla dessa människor befann sig på dagarna, inte var dom ute och promenerade. Tacka för det, det var ju svinkallt.

Denna dag avlöpte med att vi åkte till Lindvallens Värdshus och käkade lunch med Peter Alfredsson som var uppe med ett gäng från BT och deras kunder. Det var en höjdare. Sedan var det tajm för hör och häpna: After Ski! Rydell & Quick brakade loss med den ena Ac/Dc låten efter den andra, stämningen var hög.

Väl hemma igen var det dags att slagga lite för att inte somna i baren. Vid åttatiden ringde dom andra och ville bjuda på käk, jag tänkte på den pyttipanna som jag hade planerat att steka idag och svarade omgående ja tack.

Det var tänkt att alla skulle vara klara att äta vid åtta lagom till finalen av Idol. När vi ramlade in så låg två i kallingarna och resten var väl halvnakna. Maten var utsökt, Eva på restaurangen i Nol hade fixat maten, potatisgratängen var saftig och god, förmodligen så hade hon tre kilo smör i den för den var riktigt saftig och onyttig men jösses, lite fett har man väl inte dött av, jag har förresten inte dött av någonting ännu.

Marcus vann idol och vi begav oss åter till nattklubben, denna kväll var det lika mycket folk, lika dålig musik och allt var som det brukar vara på ett sådant här ställe, vissa raggar och dom andra har inget att göra (jag).

La oss vid halv tolv, vakande denna lördagsmorgon vid halvtio av att Peter meddelade att gröten var klar. Denna dag tillbringade vi med att åka runt lite i området, främst för att leta rätt på mitt eurocard som hade fått fötter. Jag fann det till slut i receptionen där det hamnat efter att jag dagen innan glömt det i baren, det var redan på After skin när jag köpte ett par öl.

Det var inte helt kul att inte ha koll på detta och när jag fann det såg jag ut som ett barn på julafton. Idag blev det dags att sprätta upp påsen med pyttipannan, den gick bra att steka utan fett (Peter har inget smör på mackorna så därför fanns det inget fett i hemma) Värre var det med äggen som jag kläckte i en teflonpanna som sett sina bästa dar, den var i princip renskrapad från teflon och äggen blev inte vad jag hade tänkt mig, dom såg ut som…jag vet faktiskt inte, nåt litet halvlöst slafsigt, att det var två ägg från början kunde man inte tro, det var varsin liten klick i ena hörnet av den stora tallriken. Men det gick ner.

Nu skulle jag lära Peter att spela skitgubbe, han hade spelat detta tidigare och det jag kallade skitgubbe var tydligen nåt helt annat. Har ni hört talas om nybörjartur? Peter hade detta, i mängder, men jag kämpade på och efter nio raka förluster i olika spel (jag bytte spel till vändåtta då och då för att han skulle komma ur balans) men till slut så vände det och vi van väl lika mycket, kul var det i alla fall. Sedan var det som vanligt, bastu, nattklubb och sängen, vi skulle ju fara hem nästa morgon och då blev det inte så brötigt denna kväll.

Vi kom iväg vid halv elva och var väl hemma prick fem.

Om vi åker upp någon mer gång så hoppas vi att det finns snö och att vi kan vara fyra stycken i lägenheten eftersom det finns plats och det kanske finns någon som inte spelar kort lika bra som Peter.

Arrividerci.